You hid there last time, you know we're gonna find you

Hello gentle readers. Om jag fortfarande har några, det var ju 3+ månader sedan jag skrev.
Jag tänker på engelska och fingrarna hade om de kunnat skriva ut den bredaste aussie accent jag kan frambringa.. är det ett ord?

Så jag antar att ni vill veta hur det är att vara tillbaka?.. Nästan så att jag hoppas att mamma och pappa aldrig kommer läsa detta.  Jag är okej i Sverige, jag har kompisar och kul med dem och everything that comes with having a life.
Men jag saknar Adelaide och mitt aussie life så mycket varje dag att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är som att jag lever för den. Jag pratar med mina vänner där pretty much everyday och när jag tänker tillbaka så har jag aldrig varit lyckligare. Kan ni fatta? 15½ år levde jag i sverige och var normal lycklig, men de 12 månader slog ut de åren utan jämförelse.
Jag vill tillbaka varje dag, jag var född i fel land och det är nästan så att jag undrar om det var ett misstag att åka iväg och se hur ens liv skulle kunna vara hela livet.

Självklart inser jag att det skulle vara annorlunda med att verkligen jobba i skolan och inte vara speciell men livsstilen är så mycket mer fyllt av liv.¨

Nu får man väl ett självmordsintryck av detta och så är det inte. Again i say jag trivs lika bra som innan jag åkte, fast med vetskapen om att det finns en lycka på en helt annan nivå.

Jag vet inte ens när jag kan åka tillbaka, jag hoppas på nästa år men man vet ju aldrig.

Humöret på detta inlägg höjs en aning nu.
Jag hade verkligen det bästa utbytesåret någon kan ha! Jag hade 3 månader av ren skit men de resterande vägde upp det gånger en miljon. Jag fick världens bästa vänner, gjorde så fruktansvärt mycket roliga saker och jag kommer att ha med mig detta för resten av livet.
Jag kan resa jorden runt utan att behöva betala ett öre i hotellkostnad ( Brasilien, frankrike, tyskland, usa, belgien Australien etc etc) är ett fett plus.
Jag har förändrats till det bättre kan man lugnt säga och faktiskt när jag tänker på det igen, det var absolut inget misstag att åka. Hade jag inte åkt hade jag varit samma person, utan dessa vänner och minnen och möjligheter!

I had the time of my life.

This is the end of this story.
Thank you for sticking with me through this adventure!
Aurora
« Till bloggens startsida