Colt 45 and 2 zigzag's, baby thats all we need

Sorry för kaass uppdatering! Kan tyvärr inte skriva länge idag heller för jag har så mycket att göra + att den här bloggen påminner mig om att Sverige finns och att Sverige väntar på mig.
När jag åkte var jag redo för äventyr och utmaningar, tro mig det var preciis det jag fick och den Aurora som stod på Arlanda den 15 juli 2009 är inte ens i närheten av att likna den som skriver detta just nu i ett hus i Belair i Adelaide, South Australia.

Jag har gjort saker jag inte ens kunnat drömma om vid den här tiden förra året och believe me jag drömde en hel del.
Om någon skulle fråga mig hur jag har förändrats så kan jag inte säga exakt hur, det kommer väl fram när jag sitter i mitt rum i Göteborg och gör saker jag inte gjort på ett år.

De vänner jag har här är de bästa, om Jane var min bästa vän innan jag flyttade in med dem så är hon min syster nu, ingen tvekan om saken.
Innan hade jag kanske 2 bästa vänner, nu när jag ska tänka på mina närmsta kommer så många namn upp att jag inte kan fatta hur jag hade tid att lära känna dem så väl som jag gör:

Jane,  Maddie, Katie, Tilda, Maud, Josh, Lockie, Tom, Jeanne, Beck, Gemma, Ben, Tori, Harriett,Hannah, Zacc och så många mer som jag aldrig kommer glömma!
Mina värdfamiljer, jag har älskat alla på så olika sätt för de har varit så olika som årstider alla tre men de kommer alltid att se mig som en i familjen.

Min engelska! Jag trodde att jag hade bra engelska innan jag åkte, senaste månaden har folk börjat säga " wow i can't even hear your accent anymore!" Vi får väl se hur bra aussie engelska går hem i skolan men helt ärligt talat så bryr jag mig inte, jag pratar såhär nu och kommer inte sluta bara för att folk tycker att det låter konstigt.

Något annat som hänt på senaste och jag tror att det var på min Safari runt Australien med utbytesstudenterna var att när jag var med dem så brydde jag mig inte. Jag menar att jag brydde mig om inte vad folk tyckte, jag gjorde vad jag gillade att göra och kunde verkligen inte bry mig mindre om folk inte gillade mig. Jag insåg för första gången på riktigt att om de inte tycker om mig som jag är så lönar det sig inte att försöka ändra sig för dem. Att vara sig själv är det skönaste som finns! Prova det någon gång. T.o.m i skolan sa de att jag var annorlunda! Mer avslappnad på något sätt.

Sista dagen i skolan var underbar och hemsk, hade det varit en vanlig dag så hade jag älskat det, men jag visste att jag aldrig mer kommer gå på St John's grammar School som jag kommit att älska, uniformen, lärarna, eleverna, assembly och t.o.m alla regler!
Jag grät ihjäl mig efter skolan.
Dock så ska jag vara glad att jag är ledsen över att åka, det är ett ganska säkert tecken på att det här året inte har varit bortslösat och att det utan tvekan har varit the best year of my life.

Don't cry for what once was, smile because it happened!



Me and Jane after seeing the midnight of Eclipse after Jane's modelling graduation.
 City lights in the background<3 living in the hills



2 of my favourite people in the world, Jane and Sam ( at my farewell party)



Farewell party, me Maud and Bec



Jonty signing my kangaroo




Luke Anthea Steph Tori Me Gemma Jane



Tori Anthea haha



Safari, Coober Pedy i'm to the far left



The whole group on the top of Uluru/Ayers Rock



Sophia Chiara and me, Uluru




Pablo Nick and me, jag är sämst på biljard.



Minna and me, Uluru.

K i need to go now.
Don't know if ill be able to blog before i leave, if not i just wanted to say that i've had the time of my life and all of you out there thinking about going on exchange, stop thinking just GO

Aurora / Rory/Rorie/Roro/Rora/Sweden/Sweswe/Sweeds/Bidy Lidy/Bidster/Sweeeedaaaan/DC/soo many more nicnames