A history of blisters your brothers and your sisters somewhere in the pages we forgot

På senaste tiden har jag fått uppenbarelser som gjort  att jag insett saker jag ska föra vidare till andra utbytesstudenter.
Kanske borde byta namn till Birgitta det här inlägget för om 10 minuter eller så tänker jag inte stå för att jag har uppenbarelser,

En av dem är något alla ni utomstående tänker " Ja ska det inte vara så då? Vad är det med henne..."

De flesta börjar sin nedräkning när det är runt ett år kvar när man börjat med ansökningarna och då tänker man att ZOMFG jag åker snaaaaaart. "Bara 11 månader kvar nu iiiiiiih"

Fast man fattar inte riktigt VAD man räknar ner till. När man har ett halvår börjar det kännas overkligt och verkligt på samma gång och papper om olika saker kommer och går. Denna period är till största del ren väntan. Väntan på placering.

När man fått sin placering blir man oftast helt utflippad och google earthar alla jordplättar inom de område man fått tilldelat. Särskilt jag som bara visste stad först.

Efter ett tag blir nedräknadet något manisk, det första man tänker när man vaknar är ** dagar kvar.

Man fattar inte vad man räknar ner till, man förväntar sig att efter de X antal dagar man har kvar så är allt slut. Men nu kommer den stora bombgrejen: Det tar inte slut. Det börjar. Allt man har längtat och planerat inför tar sin början på allvar där.

Man kan jämföra det med en filmkväll: Popcorn och godis är papper och intervju och hyrfilmen är landet man ska till.

Först ska man välja film och det kan vara jättesvårt ( inte för mig jag visste direkt vilken jag ville se ) och sen köpa popcorn och chips och  godis så att man blir helt slut i huvudet och bara vill bort från allt. Man kanske inte får stöd från vänner och familj. Vännerna kanske vill ha någon annan sorts godis och familjen kanske vill ha en annan film. Eller så är man helt ensam om att vilja kolla på film.
Till slut har du fått som du vill med rätt film om du har åldern inne och rätt godis och påväg hem helt slut i huvudet och jahapp nu är allt över. Men det är inte över, det är då filmen ska börja. Allt du förberett inför och ev bråkat om.
Det är lite svårt att greppa just nu.

Det var nog en jättedålig jämförelse men jag har inte ätit frukost än.
Sen ska jag köpa nålgrejer till min pins.

Adios